Lovisa

Jag var aldrig kär som alla andra var när jag var liten. Jag hade aldrig någon serierfigur eller filmkaraktär som sjuåring som jag var besatt över. Jag var kär första gången när jag hade sett harry potter and the chamber of secrets. Den där scenen när harry och ron åker den flygande bilen rätt in i piskande piltrdet. Då blev jag allt lite kär i rupert grint. Hans miner och hans röst som var mellan vuxen och barn gjorde mig helt fnittrig och jag hade honom på en poster på rummet. Han var så cool, tyckte jag. Gullig och rödhårig och britt och så var han ju med i Harry Potter. Kunde det bli bättre? Knappast. Sen dess har jag varit kär i många britter och det slutar jag inte vara än. Alla i beatles, alla doctor i doctor who, lite random killar som varit med i dåliga brittiska filmer och en hel del som jag bara chattat med någon gång på omegle. hahahaha. Jag kommer alltid vara svag för britter.

Min första kärlek som verkligen varit kärlek har också vait men enda. Men det vill jag inte prata om här.