Lovisa

...är en fin tjej. Så därför vill jag hjälpa henne! Gå in på den här bloggen och skriv vad du tycker om det hon skriver om så är du är fin tjej (ja, även fast du är pojke, man eller gris så är du fin tjej just då)!!!!!!!


http://thesexutopia.blogg.se

Gör som jag, kommentera!

Jag har bara varit kär en gång i mitt liv. Och nu menar jag kär som i kär. Kär på det där sättet naturen har gjort så vi människor ska känna för att vi ska fortsätta finnas till. Men jag är på många sätt alltid kär, kär på ett bättre sätt. För det vi oftast kallar kärlek kan göra så ont, och det är den enda sortens jag har varit med om. För mig känns den sortens kärlek inte så himlans värd, för kärlek är en sådan bra sak och det ska inte kunna kännas så jobbigt som det faktiskt gör ibland. Det ska vara fint och lyckligt och glatt.

De flesta av oss har nog saker som får oss att känna oss på det där kär-sättet även fast vi inte är "kära". Det där pirret när man tänker på det och pratar om det, tänker på känslan man får när man upplever det och när man inte kan låta bli att le med hela ansiktet och kanske fälla en liten töntig tår för det är så fint. Sådant gör att jag mår bättre. Sådant dära som inte har med människor i ens närhet att göra, men ändå ger mig en känsla av...trygghet och glädje.

Som Harry Potter. Alla saker jag har gått igenom med de böckerna i handen. Det finns inget materiellt som gör mig så lycklig som en Harry Potter-bok. De böckerna har förändrat mitt liv. De har hjälpt mig att utveckla mitt språk i både svenska och engelska, de har fått mig att tänka på saker jag aldrig annars skulle tänkt på, de fick mig att börja läsa. De fick mig att orka leva när jag inte ville det. Men det viktigaste av allt är nog att de gav mig en kontakt med människor. Människor som fick mig att tro på mig själv, som visade att jag var värd och som fick mig att må bra. Jag tror egentligen ingenting i hela världen kan beskriva känslan när jag öppnar en Harry Potter-bok. Att se chokladfläckerna från alla gånger jag ätit lördagsgodis och sökt tröst hos böckerna som gav mig trygghet när inget annat gjorde det. Jag kommer ihåg när jag var helt ensam i skolan. Att ta upp en bok och inte se så ensam ut som jag egentligen kände mig var min grej, och oftast var det Harry Potter. Om jag någonsin träffade Jo Rowling skulle jag inte kunna visa den tacksamhet jag känner. Jag skulle helt och hållet dö av lycka och tvinga henne att signera alla mina Harry Potter-böcker och dö lite till. En av mina högsta önskningar är att få träffa henne.

Men det finns en till sak. Något jag älskar även fast det inte funnits i mitt liv lika länge som Harry. Doctor who. När jag hör musiken, ljudeffekterna och tänker på alla gånger jag har sett avsnitten blir jag helt varm. Jag har haft så sjukt många cruchar från den serien att det är helt...sjukt. Men åh. Det är så bra. Det är roligt och spännande, knäppt och smart. De pratar brittiska och de är snygga. Det programmet har också gjort att mitt engelska ordförråd har blivit större. Det är inte samma sak som med Harry Potter- det finns inget som är samma sak, men det är ändå...speciellt. Jag känner mig trygg när jag ser på det, på ett coolt sätt. Mm, doctor who! <3

Jag låter nog töntig och barnslig. Men det är så jag känner. Dessa två saker har förändrat vem jag är, gjort mig till en gladare och självsäkrare människa. Fått mig att göra saker som jag är så himla glad att jag gjort.

Orkar inte läsa igenom det här nu för jag är lat. Men bäst är jag allt också.

att vara stolt över sig själv är väl alla ibland. över att ha städat sitt rum, klarat ett prov eller gått ner i vikt. kanske över att man lyckats spara pengar, varit extra snäll eller kanske börjat träna.

men jag. kollade på lite papper sen högstadiet. omdömmen som fick mig att tro att jag var körd. frånvarorapporter som visade hur dåligt jag mådde och betyg som inte känns som mig. jag är så jävla stark och bra. jag har gått från botten. verkligen botten. åh. ibland måste jag få känna mig bäst.

När jag läste det första gången. När Fred dog. Det är en av gångerna jag gråtit som mest i hela mitt liv. Nu gråter jag igen. En av de hemskaste fanart jag sett. :'(

"If you live to be a hundred, I want to live to be a hundred minus one day so I never have to live without you."

Finns det något bättre än att få Nalle Puh-citat av sina kompisar? Jag älskar min beckis så himlans mycket. <3

Så skulle jag dött av lycka. Vill verkligen bort från skolan nununu. Vill ha sommar. Jag vill umgås med mina vänner och festa och grilla och bada och sola.

Kan inte låta bli att tänka på studentklänningar även fast det är ett helt år kvar. Någon av dessa kanske jag skulle valt? Alla från Modcloth.


Så otroligt fin. Tror den modellen sitter ganska okej på mig också.


Den här är dö-fin. Så fin att jag dör alltså. Om jag vore rik skule jag köpt den direkt!


Även fast jag vet att den här modellen och jag inte är världens bästa kompisar är den så himla fin. Att ha den och typ utsläppt, lockigt hår och ett bar fina pumps och min lilla svarta, nya handväska. Jatack!!!!


Väldigt "normal" och många har liknande. Men alltså. Det hindrar den inte frpn att vara superduperfin!

Jag vill ha sommar. Och nya klänningar. NU!

Det är typiskt. Just som man trodde det skulle bli varmare så börjar det snöa igen. Jag hatar kyla. Feb, mars är värst. Efterr ett halvår utan sol blir min hy alltid så himlans dålig och jag blir fulare tycker jag. Allt blir bara blä på mitt utseende. Det tycker jag i och för sig det alltid är men speciellt nu.

Jag vill kunna sätta upp håret i en tofs där bak och ha ett sammetsband runt utan att frysa öronen av mig. Jag vill kunna ha mina finaste strumpbyxor utan att man ser hur rödkylda mina ben blir under. Jag vill kunna ha min vårjacka som jag köpte i början av december. Det är en jättefin kavaj som är lite tjockare och några storlekar för stor. Känner mig lite som Scully när jag går runt i den. Sen vill jag kunna lära mig gå i mina vita pumps igen. Bara min nya lilla handväska som jag köpte för 35 kr på statsmissionen utan att fingrarna stelnar och såklart håret. Det får gärna ta och bli solblekt så kan jag locka det och ha min relativt nya, vita hatt till och vara snyggast i staden.

Annars praktiserar jag på en förskola just nu. Världens bästa förskola men fina barn och fin personal. Det är så skönt att komma bort från skolan ett litet slag.

I dag skulle jag fikat med Fina Stina men vädret gjorde oss båda trötta. Jag låg hemma, såg på gossip girl och chattade med mest Linda istället. Så himla fint. Sen så ska jag kanske dra iväg på star wars - filmisgrejs hemma hos martin i morgon men vi får se om jag är på det humöret. Gjorde illa mig idag, det gjorde ont i armen.

Nu ska jag borsta tänderna och sova för tror allt jag ska träffa fina stina i morgon i stället!!! Och luncha eller så. Bäst!

Jag kommer ihåg när jag gick i sjuan och du gick i nian. Jag satt väl för mig själv med en Harry Potter-bok som vanligt och min svenskalärare sa något i stil med: Har du pratat med Elin i nian någon gång? Det borde du, hon gillar Harry Potter lika mycket som du. Jag vågade aldrig prata med dig då förstås. Jag visste knappt vem du var. Men det är ändå en rolig grej som jag inte kan sluta tänka på.

Jag blir glad varje gång jag varit med dig. Du ger mig självförtoende och du sprider en trygghet omkring dig, man kan liksom inte låta bli att känna sig bekväm i ditt sällskap. Du ger alla en chans och ger inte upp med att få de du tycker om att tro på det själva. Du är sjukt cool också. Du har alltid något smart att säga i alla situationer och du har så otroligt lätt att se hur andra tänker och fungerar, både de fina och de mindre fina människorna. Men det bästa med dig är, att man vet att du alltid är där. Vad det än gäller kan man alltid vända sig till dig, och du vet alltid vad du ska säga för att man ska känna sig bättre. För det gör du verkligen. Du får mig att känna mig bättre, och du gör det på ett så himla bra sätt. Och för det älskar jag dig.

Du har verkligen gjort skillnad på hur jag mår. Du peppar mig på ett så himla bra och trovärdigt sätt och du är rolig och SKUKT snygg och är en sådan där människa man inte kan låta bli att tycka om. Du ger komplimanger av det allra bästaste slaget och får en att tro på dem. Något som inte gör dig till en bättre kompis men till en coolare person är även att du har så jävla snygga kläder. Och så är du snygg. Det har jag redan sagt men det tåls att sägas om och om och om och om och a, du fattar.

aaaaaaaaaaaahhhhh skulle kunna säga så himla mycket mer bra saker om dig. Du vet nog redan allt det här men ju fler gånger man säger det ju gladare hoppas jag du blir och du är så himla fin och cool och omtänksam och snygg och bra på alla sätt så du förtjänar att höra det massamassa gånger.

<3<3<23<3<3<3<3Z<3<3<<3<3<3<3<3<33<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<33<3<3<3<

Tio saker jag älskar. Ingen utmaning eller så. Kände bara att kärlek kan man aldrig få nog av!!

1: Harry potter
Jag hade inte haft ett så sjukt bra liv om det inte vore för den bokserien. Helt ärlig. Den räddade mitt liv som 14-åring och gör mitt liv till det bästa som 18-åring. SJUKT.

2: Vänner
Mina vänner är de bästa. Jag älskar dem så mycket att jag gråter av lycka. Många sådana finisar har jag också. Förstår inte. Älskar dem så mycket att mitt hjärta gör ont av lycka. Så mycket.

3: Amanda
Vi brådar ibland och ibland bråkar vi ännu mer. Men jag kan alltid komma till henne när jag är ledsen och den finisen har lärt mig en hel del. Som att det är gott att blanda rosévin och sockerdricka...hahah skojsa. Hon har även lärt mig...
...
...
Nej, men hon är bäst. Det var hon som fick mig att läsa Harry Potter ju!

4: Kläder
Min stil är fin. Jag gillar midjehöga kjolar, både tighta och fluffiga. Jag gillar söta koftor. Jag gillar färglatt och blommigt och prickigt. Jag gillar kavajer och portföljer och fina handväskor som är second hand eller hemsydda. Jag gillar rosetter. Min favoritfärg just nu är gammelrosa. Har en topp med volanger i den färgen och ett par midjeghöga shorts med snoren och vit spets. Och lite annat. Jag gillar även fina strumpbyxor med prickar, spets, ränder, hjärtan och fina färger. Jag gillar inte jeans så mycket men vill gärna ha ett par normalblå, midjehöga. Men det får vänta. Jag älskar klänningar också. Massa. Folk i skolan tycker jag klär mig fult men alla andra (TYP) säger att jag är fin stil och jag håller med för jag väljer ju kläderna hahah lolol.

5: MAT! Alltså. Inget är värt att ges upp för mat. INGET ÅKEJ????? PS, JO MYCKET MEN AH NY FATTAR PUSS DS

6: Sova. Älskar att sova. Speciellt när man vaknar och kommer på att man har glass hemma.

7: SMINK! Alltså jag använder bara puder, mascara, läppsyl och läppstif dagligen men åh. FINT. Passar kanske inte i rött läppstift men vafan ingen bryr sig förutom töntar.

8: Tv-serier. Har just börjat på gossip girl. BRA!!! Jag älskar allt från sådant till dokumentärer, sf och blablabla. Inte kräsen alltså men det är bra när man har minst en crush i varje serie. Jag har oftast flera. Manliga och kvinnliga!!!!

9: Smartisar. Någon jag tycker är smart är många. Typ alla mina kompisar. ALLA**** mina kompisar. För de flesta är poltiskt intresserade på något sätt och bryr sig om saker. Sådant är smart.

10: föräldrar. De är bäst. Ja, föräldrar. Ska till mamma imorgon. Vi ska väl mysa. MYS.


Nu ska jag chatta klart med kompisarna jag chattar med. Sen sova, MMMmmMmMm SOVA.

Puss älskar världen, bra humör för jag träffa ida idag puss

De senaste åren har jag gått upp en hel del i vikt. Jag var alltid klassens smalaste tjej så att gå från det till som jag är nu har gett mig en hel del ångest. Jag tycker inte det är fult att vara rund eller tjock. Men jag känner att...jag är alldeles för svag för att se hur jag skulle passa i det. Jag är inte heller tjock. Enligt mitt bmi ligger jag på normalvikt. Men ändå. Jag kan inte ha en av mina favoritklänningar längre. Jag gråter varje gång jag är inne i ett provrum. Jag orkar inte att känna så över mig själv längre. Därför har jag bestämt att försöka gå ner i vikt. Det handlar inte om mycket, jag tycker inte att jag skulle passa i att ha storlek 34. Jag vill bara gå ner så pass mycket att jag kan ha den där klänniningen igen. Det är mitt mål. Ingen speciellt vikt eller bmi eller midjemått.

Många av mina vänner, eller alla som jag sagt det här till, tycker inte jag behöver det. Och när de överöst mig med komplimanger känner jag att nej, jag behöver inte. Jag äter godis men ångrar det alltid några timmar senare. Jag känner verkligen att jag vill göra det här. Det spelar ingen roll hur mycket komplimanger jag får, mitt självförtoroende är fortfarande dåligt men jag känner verkligen att det kan bättras om jag blir nöjd med någon del av mig själv.

Jag ber er därför att hjälpa mig. Alltså. Peppa mig att gå en extra promenad och peppa mig att äta gröt istället för godis till frukost. Att äta en fruk istället för kladdkaka till mellanmål. Jag vill inte svälta. Jag villl vara frisk men jag känner mig inte frisk nu. Jag vill kunna klä mig i det jag tycker är så himla fint och jag vill känna mig fin i det.

Nu ska jag se på ett till avsnitt av gossip girl. Trodde aldrig jag ens skulle börja men gjorde det i eftermiddags och är redan på avsnitt 7. Hahah.

Det finns en bild på facebook. När jag flyger på linda. Alltså sådär man gjorde när man var en plutt. Det bilden är så bra.

För liksom. När jag ser den tänker jag,
att det inte bara är fysiskt hon håller mig uppe. Inte bara då, på den bilden.


För liksom.
Hon håller mig uppe hela tiden. Fysiskt men mest psykiskt.

Vad gjorde jag egentligen innan jag kände den människan?

Jag älskar dig lindisen!

i natt, i går kväll eller alltså var jag hos snyggelin på fest. Alltså måste varit den roligaste festen jag varit på. Människorna och allt var bäst. Jag hoppas det inom en snar framtid kommer upp några henska foton! 8D

Jag kom hem för en timme sedan och jag har redan hunnit äta upp en chipspåse med stjärnor. Colan får jag inte i mig för den smakar vodka med kolsyra. Vad fan liksom??????? Det har aldrig hänt förut är jäklar, järnspikar och baaaajs vad irriterande. Man vill ju njuta nu ju. Det är knäppt för innan jag gick ifrån elin i morse mådde jag bra, jag gick till vivo och mådde bra och var fett chipssugen. Men när jag satte mig på tunnelbanan...fan. Trodde jag skulle dö. Sen när jag kom hem igen mådde jag lika bra som innan. whaaaaaaaaaat liksom. Världen gillar att retas.

Nu ska jag gå och duscha...snart.

Allt känns så himlans jobbigt just nu. Jag känner mig så himla ensam. Det känns inte som om jag har några vänner alls i stockis längre. Ingen att komma hem till och äta godis för alla är äldre och inser hur dåligt det är här i stockholm och flyttar.

Jag kan ju inte må bra när jag är här ju.

När jag blir stressad eller ledsen över en sak blir jag så himla lätt stressad och ledsen över en massa andra saker också. Jag är så humla stressad just nu över så hima mycket att jag bröt ihop inatt och låg och grät jättelänge. Över skolarbeten som aldrig blir klara, över människor som jag inte klarar av, över kläder och över vikt och över utseende och över föräldrar och biljetter och pengar och självförtroende. Allt kändes bara upp och ner och klockan var halv tre på natten. Så jag vågade inte ringa någon, förutom en. Jag hade inga pengar på mobilen men efter ett sms ringde Michelle upp. Bara att få gråta ut lite, hon pratade och jag och tillslut blev det bättre. När vi hade lagt på somnade jag himlans fort.

Jag orkar bara inte med mitt självförtroende längre. Jag borde inte må så här över mig själv för jag har så mycket fina vänner men jag kan inte sluta tänka på hur många dåliga sidor jag har.

Lyssnar på Cat Stevens litegrann och mest hela tiden den senaste veckan nu jaja så fint.

Man känner på sig att våren är på väg nu. Även fast jag halkar på isen som fortfarande finns här och där är det inte lika ofta som en månad sen. Såklart är jag världens klumpigaste klumpis så jag ramlar såklart på de få ispluttar som finns. Det är bra med få ispluttar för då vet man att det börjar bli varmare och snart kan man hoppeligen sitta ute på en bänk utan att riskera att rumpan fryser fast. Men ack vad pinsamt. När folk glor och jag vill bara hem snabbt för det blir lite jobbigt, speciellt när jag är ensam.

Men det är som jag sa mest bra. Promenader går bra nu vilket resulterat i att jag har gått massa den senaste veckan. I dag gick jag från Östermalm hem till Telefonplan och igår gick jag från Kungsholmen, Fredhäll till Telefonplan också. Jag brukar inte tycka om att vara själv men promenader tackar jag inte nej till. Då har man tid att tänka och kommer hela tiden på nya saker att tänka på. Man kan lyssna på Simon & Garfunkel, öka takten när snabba låtar som mrs robonson (jajaja jag har inte någon snabb musiksmak tror jag men...) och typ sakta ner när typ the boxer spelas. Sen när typ help med beatles kommer vill man börja hoppa. Men nu äre så att min mobils hörlurar är dumma så jag lyssnar inte så jättehimlansmycket. Det är roligt ändå och så när man går förbi affären i midsommarkransen kan man köpa något gott att äta sista vägen hem. Jag har gått en hel del med Becka och hennes hund också och det är väldans trevligt för jag ölskar min Becka mer än jag älskar godis och harry potter tillsammans och multiplicerat med tusen för i henns ögon duger jag även fast jag inte är särskilt perfekt på något sätt. Hon däremot är alltid perfekt.

Jag är så otroligt, fruktansvärt och helvettebajs kissnödig just nu. Dricka cola gör blåsan full så himla fort hahahahahhahah. lol. Jag vill ha begels med cream cheese och jordgubbsmarmelad för det åt jag idag och slurp. Det var så gott att jag nästan dog. Nu ska jag kissa puss hejdå.