Lovisa

Jag är arton år. För första gången i mitt liv kan jag gå ut, göra saker utan att be mamma eller pappa och jag kan åka utomland utan att någon ber om målsamns underskift. Men det är liksom inte något av det som kommer göra det här året.

Jag är så himla lycklig. Så sjukt lycklig att jag inte vet vad. Jag har allt jag behöver och visst har tankar jag inte vill ha men de har aldrig varit så få. Har varit arton i en vecka och sex dagar nu och det bara fortsätter vara bra. Mitt artonde år kommer fortsätta vara så jävla bra. Det känner jag bara på mig. Och jag vet att jag förtjänar att må bra så himla mycket.

Jag kollar på flygbiljetter för att hälsa på Ellen i spanien. Tåg till Östersund och alla finisar där och Umeå för att hälsa på Lina. Jag har ganska många vänner ju kom jag på. hihihihi.

Osamanhängade och konstigt intlägg men hahahah jag är bara glad och det är ju bra! :D