Lovisa

Jag tror att man kan åka runt hela jorden flera gånger om. Man kan till och med åka runt till alla rymdisar och prata med alla som finns att prata med i universum. Men det går ändå inte att hitta så fina och coola och snygga och bra och betydande och roliga och matgalna människor som jag har till vänner idag.

Det är så svårt för mig att förstå att jag inte känt dem alla hela livet. Att vi inte har så himla mycket minnen från var uppväxt att dela. Men det spelar ingen roll. Kvalité framför Kvantitet (öh heter då se vavava?) säger man ju och det är så sant att jag inte vet vad. Alla fina promenader, telefonsamtal, fikor, lunchar, kramar, danser, shoppingrundor och blablabla som jag haft de senaste åren har gjort mig till någon jag aldrig trodde jag skulle bli. För jag var inte den jag är idag för några år sedan.

För jag har liksom aldrig varit lycklig på sättet jag är lycklig nu. Jag har alltid varit bra på att skratta men inte haft anledning att minnas alla skratt som jag gör nu. Mina vänner har gett mig något som ingen någonstin har gett mig förut. De har varit glad för min skull när något bra hänt och kramat mig och sagt fina saker när det är vad jag behövt. Jag vet inte hur många kärleksinlägg till mina vänner jag skrivit i den här bloggen men det är ju sådana inlägg som gör att man vill skriva. Det här därför jag har den här kategorin. Det är roligt att göra mina vänner glada.

I morgon ska jag träffa Snyggelin. Hon ska få ett eget kärleksinlägg här snart för det förtjänar hon så himla mycket. Hon har nog redan ett med det är mer ett "kolla vad hon sa å jag blev glad"- inlägg. Hon ska få ett där jag ska säga fina saker till henne också. Vi ska promenera och dricka choklad. Mysigt ju!