Ibland blir det så
Sista dagen 2010. Jag är varken på festhumör eller på gladhumör. Jag vill sitta i min säng hela kvällen, äta flintachoklad och dricka fruktsoda och se på x-files. Jag vill gå och lägga mig tidigt och inte vakna förens en kompis ringer och säger "grattis på 18-årsdagen". Vill sedan ha en utekväll med vänner och en massa söta drinkar som inte smakar starkt utav något som inte är gott. Men innan vill jag gå och bli blodgivare. Mamma får ställa mig i bostadskön. Sen vill jag sova till sommaren och då vill jag jobba. Ta hand om barn i två månader, få fräknar av att städigt vara ute och köpa fina klänningar och kanske lite körtkortslektioner för penganra jag tjänat. Sen får trean gå fort. Vill bara bort från gymnasiet och bort från Sverige och till ett varmt land där jag kan lyssna på Simon and Garfunkel i solen och slippa tänka på att behöva köpa fula vinterskor och slippa ha uttorkad hy.
2010 har varit ett ganska bra år på vissa sätt. Jag har nya vänner som jag aldrig trodde skulle tycka om mig. Vänner som gärna är där för en på ett sätt som vänner aldrig varit där för mig förut. Jag har haft många axlar att gråta emot, många nya chokladälskande personer att dela en marabou med. Jag har fått ett lite bättre självförtroende och gråter inte lika ofta när jag tittar mig i spegeln. Jag har mycket att vara glad över. Ändå kan jag inte helt vara glad.
Mycket gör mig ledsen. Det gör mig ledsen att jag tryckte upp kudden i munnen så många nätter för att inte väcka hela huset, Att jag inte kunde gå ut utan att påminnas av det som tyngde ner mig. Ringa vänner klockan tre på natten och bara låta dem höra mig gråta. Få några tröstande ord och sedan gav jag upp och la på luren och grät ensam i stället. Kramade katterna och de tillsammans med min fina hund tilda tröstade mig. Det gick över med tiden men sen dess har det ändå funnits saker jag tänkt mer på en någonsin.
Jag blir förvirrad. Förvirrad av mig själv. Jag orkar inte tänka mer nu, orkar inte försöka få all förvirring att se bättre ut genom att skriva det med lite andra ord än ifall jag hade pratat.
Snart fyller jag arton år. Myndig och strax efter det åker jag till Spanien och festar litegrann. Shoppa skor ska jag göra där också. Enligt ellen är det billigt.
Gott nytt år.
2010 har varit ett ganska bra år på vissa sätt. Jag har nya vänner som jag aldrig trodde skulle tycka om mig. Vänner som gärna är där för en på ett sätt som vänner aldrig varit där för mig förut. Jag har haft många axlar att gråta emot, många nya chokladälskande personer att dela en marabou med. Jag har fått ett lite bättre självförtroende och gråter inte lika ofta när jag tittar mig i spegeln. Jag har mycket att vara glad över. Ändå kan jag inte helt vara glad.
Mycket gör mig ledsen. Det gör mig ledsen att jag tryckte upp kudden i munnen så många nätter för att inte väcka hela huset, Att jag inte kunde gå ut utan att påminnas av det som tyngde ner mig. Ringa vänner klockan tre på natten och bara låta dem höra mig gråta. Få några tröstande ord och sedan gav jag upp och la på luren och grät ensam i stället. Kramade katterna och de tillsammans med min fina hund tilda tröstade mig. Det gick över med tiden men sen dess har det ändå funnits saker jag tänkt mer på en någonsin.
Jag blir förvirrad. Förvirrad av mig själv. Jag orkar inte tänka mer nu, orkar inte försöka få all förvirring att se bättre ut genom att skriva det med lite andra ord än ifall jag hade pratat.
Snart fyller jag arton år. Myndig och strax efter det åker jag till Spanien och festar litegrann. Shoppa skor ska jag göra där också. Enligt ellen är det billigt.
Gott nytt år.
Kommentarer
Trackback
